Pappas skridskospår

Jag föddes i Leningrad, som nuförtiden heter St. Petersburg. En tid efter att jag föddes började mina föräldrar att pendla mellan Luleå och deras hem i Sovhet för ett jobbprojekt med Luleå konståkningsklubb. Från början var allt detta endast för ”skojs” skull tills de bestämde sig att bosätta sig i Luleå. En av anledningarna var att jag gick i svensk skola och redan kunde prata svenska.

Med tiden som gick så blev vi svenska medborgare och än idag bor vi kvar i Luleå. Min pappa, som heter exakt likadant som jag, tävlade för Sovjet i konståkning på 70-talet. Han var en av de tre bästa åkarna i hela landet. En bild på honom när han tävlar i Leningrad ser du ovan. Min mamma jobbade som professionell balettpedagog på en mycket känd skola men hjälpte även konståkarna på ishallen. Det var så mina föräldrar träffades.

Många frågar mig ständigt vem och hur jag känner mig: rysk eller svensk? Jag tycker det är en dum fråga att ställa. Man är en människa – oavsett vart man är född. Enligt mig så är man den där man bor hela sitt liv, i mitt fall är det Sverige. Jag är svensk och stolt norrbottning. Självklart gillar jag även Ryssland, deras stil på livet, den otroliga kulturen och personligheterna. Men Sverige har varit mitt hem hela mitt liv.
För någon månad sedan fick jag en rätt roliga fråga. Någon undrade om jag kunde svenska.. Ibland har man lite roliga svar att ge.
Jag kan svenska, ryska, engelska och tyska för de som undrar