Här kommer lite bilder från OS-byn så kan ni se hur jag har det.

Igår kväll var jag på stadion och såg Bolts fantastiska lopp, imponerande!

/Jessi

Tomas Björklund Nordea Bank 

Vilka fina ledord vi har i OS-byn va?!

Här bor nästan hela Sveriges trupp. Bl.a. Tennisspelarna, fotbollsspelarna och seglarna bor i en annan OS-by.

OS-byn

Här har jag värmt upp med alla andra friidrottare. Det vita tälten som man ser är första call room. Där samlas man ca 50 min före start för att gå igenom väskor och tävlingsklädet m.m sen går man till second call och tillsist får man gå ut på den mäktiga stadion som man ser i bakgrunden. Tänk att jag varit där inne sju gånger och tävlat

Hade tippat Bolt som vinnare men i semifinalen var det flera som såg vassa ut framförallt Blake tyckte jag. Men friidrottens största artist visade var skåpet ska stå och sprang fruktansvärt fort. Grymt imponerande!

100m män final live-mäktigt!

Är så sjukt glad att jag fick chansen att uppleva det här OS:et. Stämningen var helt otrolig och jag insöp det och kommer ha det i minnet för alltid.

Att få tävla här är det största jag gjort i min karriär hittills och jag insåg verkligen hur mycket idrotten betyder och ger mig. Jag insåg även att om fyra år i Rio så ska jag banne mig vara med och slåss om medaljer.

Ennis reslutat är såklart en klass för sig (så imponerande att hon håller för den press som hon haft på sig, riktigt starkt) och det var inte ens nära att någon slog henne men tvåan (6649p) och treans (6628p) resultat skrämmer inte alls mig. Hon som kom trea, ryskan Chernova, hade en serie på 13.48-1.80-14.17-23.67-6.54-46.29-2:09.56. Jag menar på fyra år ska jag väl kunna gå ner en tiondel på häcken, hoppa tre centimeter högre i höjd, kulan har jag gjort nästan en meter längre än hennes resultat och 200m gjorde jag bara en och en halv tiondel sämre i Götzis i år. Vidare två decimeter i längd, fyra meter i spjut och bara göra som jag brukar på 800m så har jag den poängen.

Att jag sedan ska få ihop det i en mångkamp är en sak men det har jag ju några år på mig att fixa, många mångkamper att öva på.

Jag är motiverad att fortsätta kämpa!!!

Tillsist, tusen tusen tusen tack för allt stöd som jag fått! Det betyder så mycket att ha det med sig. Och extra tack till min syster Camilla och mamma Annika som tog sig hit och betalade dyrt för biljetter för att se mig. Men nog fick även ni en upplevelse för livet?

/Jessi

Jag är nöjd med första dagen!

Tänkte jag skulle beskriva vad som väntar mig inför idag.

Ofta vaknar man med lite tyngre ben än dagen innan. Många gånger har man lite lätt huvudvärk för att man druckit för lite under tävlingsdagen (man vill ju inte att det ska skvalpa i magen). Därför gäller det att man fyller på med vätska så gott det går efter första tävlingsdagen.

Tunga ben går upp och jag kör samma procedur som dag ett. Att ha tunga ben är inget som bekymrar, det är man van vid från dem tunga träningarna på hösten och våren och dessutom vet man ju att dem andra känner likadant.

Dag två är lite tuffare mentalt än dag ett, det är så mycket som står på spel och det är nu säcken ska knytas ihop. Längd och spjut avverkas och tillsist 800m. Lite lätt ångest har man inför 800 m, vilket är den tuffaste grenen i hela mångkampen (det värsta är när man är i ett senare heat och ser personerna som sprungit i heaten innan ligga helt utslagna efter mållinjen, man vet då vad som väntar en om några få minuter). Men tillslut står man där på startlinjen för loppet och när man väl är igång vill man bara springa så fort som möjligt för att klara av sitt poängmål som man satt upp.

Efter loppet är det tradition för mångkamparna att springa ärevarv och tacka publiken som hejat i två dagar. Alla blir lite gladare av detta även om det såklart alltid finns dem som är besvikna över sitt reslutat. Men sju grenar på två dagar är tufft, det är något att vara stolt över att ha klarat. Men som elitidrottare som lägger ner otroligt mycket tid på träning vill ju såklart inte bara genomföra en mångkamp. Man har tränat för att göra det riktigt bra och känslan när man lyckas är det man vill uppleva om och om igen.

Jag har nu ”persat” mina senaste två mångkamper och jag hoppas verkligen att jag får fortsätta med den sviten. Det gäller dock att inte glömma att stanna upp och njuta av ögonblicken och även ha roligt på innerplan, det är ju därför jag håller på!

Att tävla i ett OS är trots allt det största en idrottare kan få uppleva. Min dröm har gått i uppfyllelse och nu ska jag äntligen få uppleva den.

Snart dags för dag två!

/Jessi

Såhär kommer min dag att se ut imorgon!

Jag vill gå upp fyra timmar innan jag ska tävla. Detta för att kroppen måste vakna för att kunna topprestera samt att man behöver äta rätt långt innan för att maten ska hinnas ta upp av kroppen. Det första jag gör är att gå ut och gå för att få lite luft och jag känner att kroppen känns som den ska. Efter promenaden är det dags för frukost. I vanliga fall är det de bästa jag vet men en tävlingsdag så blir det till att trycka i sig maten, bara för att man måste.

Upp på rummet och ladda innan det är dags att ta bussen till arenan. Nu är jag i min egna lilla värld, vill vara för mig själv och lyssnar ofta på musik. Jag börjar värma upp ca 50 min innan calling, ett slags upprop. När man väl gått till callingen finns det inte mycket mer man kan göra uppvärmningsmässigt utan nu ska man bli synad, har man rätt tävlingssdräkt, rätt längd på spikskorna, för stor reklamlapp någonstans? Har man det senare så tejpas det över. Eftersom det ofta är rätt många deltagare så kan detta ta lite tid och därför är callingen ofta ca 40 min innan loppet, vilket är ganska lång tid som man måste hålla sig varm på. Ofta finns det kanske en kort banbit som alla kör lite lopp och annat på, men här brukar det vara trångt. Tilläggas kan att på vanliga tävlingar så är callingen ca 10-20 min innan start, såklart mer om det är en teknikgren men då är det direkt i anslutning till tävlingsbanorna så då kan man springa runt där. Alltså lite annorlunda på mästerskap.

När det sedan är dags att gå in och ställa in blocken brukar det pirra till lite i magen. Äntligen är det dags, som man väntat på just detta ögonblick. Tankarna är positiva och fokuserade enbart på häckloppet som ska komma. Skottet går, loppet har jag visualiserat många gånger i tankarna. Första grenen avklarad, fokus på nästa!

Efter häck är det höjd och sen ofta en lite längre paus så man hinner äta lunch och vila lite. Sen är det kula och strax efter 200m. Dag ett slut!

Nerjogg, isbad och lätt massage. Mat så snabbt som möjligt och sen varva ner och sova.

Jag längtar att äntligen få komma igång,  kommer att bli så häftigt!

/Jessi